Minnen från Indien...

Under en middag igår (bestående av något så oindiskt som pizza) samtalade jag & två av mina gamla Indienmedresenärer om minnen från tiden i raitans & kulfins land. Jag blev då påmind om någonting som jag fick möjlighet att prova på då jag var i Indien min andra gång (& som jag tror är få förunnat). Har man dock turen att lära känna trevliga människor födda & uppvuxna i landet gäller det ju att utnyttja deras färdigheter för att själv samla på sig så mycket erfarenhet som möjligt! Så resonerade i alla fall jag när jag efter ett antal veckor (& mycket tjat) äntligen fick göra just detta, som jag länge velat!

Här kommer historien från början:

Jag minns första dagen jag satte min fot på indisk mark. Flygplanet landade, vi gick igenom passkontrollen, hämtade våra väskor, gick för första gången på en indisk offentlig toalett & kastades sedan ut i den myllrande indiska trafiken i Chennai! Då hade jag aldrig upplevt något liknande. Det var människor & fordon överallt, herrelösa hundar, mopeder fullsmockade med människor, överfulla bussar, tutande, ljud, oväsen - galet! Men härligt :)

Dagen därpå skulle jag & mitt resesällskap bestående av tio personer ta oss till Pondy bazaar för lite shopping. Frågan var då hur vi skulle ta oss dit? Svaret fick vi snabbt - rickshaw var det som gällde! Och det var där det hela började - min fascination för rickshaws... Dessa otroliga gula fordon på tre hjul, med rykande motorer, olika typer av tutor, smidiga, snabba i svängarna och med erfarna chaufförer. Vi tog även rickshaw hem från basaren & när jag satt där i draget med ett hår som en risbuske & flög fram & tillbaka på sätet i alla svängar bestämde jag mig - innan jag lämnade det här landet skulle jag ha kört en sån där. Så var det bara.

Tyvärr blev det inte så. Jag var tvungen att åka hem till Sverige, men min längtan till Indien var stark & en månad senare var jag tillbaka, nu i Kerala! Under den första resan hade vi lärt känna flera indier varav en vid något tillfälle (som jag inte glömt!) nämnt att han tidigare arbetat som rickshawdriver & fortfarande hade sin rickshaw kvar, hos sin bror. Whaaa! Ni förstår ju att jag var tvungen att utnyttja situationen! Oj vilket tjat de närmaste dagarna. Tjat tjat tjat.

Tjat.

Det var alltså mycket prat om rickshaws under den där resan. Jag fick bland annat lite insyn i spelet mellan chauffören & kunden. Exempelvis detta:

Om kunden vill från punkt A till punkt B dealas det ju först om priset. Chauffören förklarar ordentligt för kunden hur lååååångt det är till punkt B & att han ju måste ta bra med betalt på grund av det. När kunden gått med på att betala ett bra pris kör chauffören inte direkt från punkt A till punkt B utan från punkt A via punkt C till punkt B. Jajamen! Business på hög nivå.

Men så en tidig morgon knackar det på dörren till mitt hotellrum. Där står rickshawkillen - iklädd rickshawdriver-kläder (ni vet de där beigeaktiga) & säger att nu har han fixat en rickshaw så att vi kan ge oss ut & köra. Jag var ju inte den som bangade direkt. Nu var det så att hans egen rickshaw som han berättat så mycket om (som hade den snyggaste klädseln i hela Kerala & en inbyggd stereoanläggning) tyvärr var "upptagen" så han hade istället lånat en annan av en kompis. Men det gjorde inte mig något! Så länge den var gul & hade tre hjul var jag nöjd.

Det första vi gjorde var att köra till en stoooor tom äng (visste inte att det fanns såna stora tomma platser i Indien, men det gjorde det alltså). Där fick jag provköra. Det var väl inte direkt så att han förväntade sig något av mig, trodde väl mest att det hela skulle gå åt h*****e, men oj så fel han hade! För jag lärde snabbt & efter en stund klev han ur & lät mig köra själv, runt runt på ängen! Jag gasade & växlade om vartannat. Vissa stunder körde jag så snabbt att jag knappt hade kontroll (vilket jag så klart aldrig erkände) & långt där borta kunde jag höra hur någon i panik ropade "pull the brrrreak!!".

När jag klarat detta första prov fick jag ta allt ett steg längre. Vi gav oss ut i den indiska trafiken, med mig som chaufför! Vi svischade upp & ner i backarna & fram & tillbaka längs Varkalas gator. Och det var nog sensationellt... Aldrig har jag varit med om så många förvånade blickar.

Så om ni möjligtvis var i Varkala på semester i April 2009 & såg en blond kvinnlig rickshawförare köra runt inne i stan vet ni nu att det var jag!

Kram Kristin