Höst i TV-soffan

På hösten är det väl ok att hänga lite extra i soffan? Än är det ju ett tag kvar till beach 2011... Igår visades ett tv-program på SVT som jag ville se men som krockade med valvakan. Men som tur är finns ju SVT Play. Tummen upp för det! Nu ska jag bara hitta en dag då jag kan slappa i soffan och ha tid att titta!

"Den gyllene stranden"

Filmaren Hasse Wester reste till Indien och blev god vän med Maneshwara, en jordbrukare som tillhör stammen Halakki Gowdas. Maneshwara och hans familj bor vid en fin strand som nu upptäckts av fler vita resenärer. I denna personligt berättade film följer vi jordbrukarnas möte med turisterna och Hasses vänskap med Maneshwara under en period av 20 år.

Text och bild lånat från
http://svt.se/2.120022/1.1036897/den_gyllene_stranden_copy

Programmet går även i repris följande dagar: 23/09 i SVT2 klockan 16:20, 25/09 i SVT2 klockan 15:00 och 25/09 i SVT24.

Var det någon som såg detta? Vad tycktes?

/Ulrika

Fredagsmys med VCDS vänner

God afton!

Innan sommaren drog igång på allvar försökte VCDS vänner få till en liten sammankomst där vi skulle umgås utanför mötesramar och tidspress. Sommaren kom i all hast och vi sköt upp vår get-together till hösten istället. I fredags var det så äntligen dags för knytis hemma hos Annelie. En liten men hungrig skara dukade upp alla möjliga godsaker i köket och köksbänkarna dignade av läckerheter. Mums!

Köket doftade underbart av broccoli- och fetaostpaj, fyllda champinjoner, ugnsrostad blomkål "Gobi 65", ost & kex, oliver, polsk sallad, tzatziki, vitkålssallad och nybakat bröd. En perfekt blandning av all mat och jag tror minsann att vissa hämtade påfyllning mer än en gång... eller hur var det nu?

Ordförande Blixt

Kristin
Första, andra eller tredje? ;-)

Helen

Annelie

Vi kunde såklart inte hålla oss ifrån att prata om VCDS, men det gjorde ju inget. Nu kunde vi prata utan att hålla oss till punkter, passa tider eller att någon förde protokoll. Vi pratade om hur vi ska kunna få ut vårt budskap i större utsträckning och en av idéerna var att vi ska lägga oss på Plattan i Stockholm och forma ordet VCDS vänner med våra kroppar. Jag kunde tänka mig att vara stora V och Daniel tyckte att han skulle passa som D (han mumlade något om dålig hållning). Eftersom vi bara var 6 stycken igår så kunde vi bara forma "VCDS vä" på Annelies vardagsrumsgolv. Men vill du vara med i vår formation så hör av dig ;-)

Daniel, Kristin, Helen och Ewa

Hela gänget samlat - självutlösaren funkade finfint
Daniel, Kristin, Ulrika, Annelie, Helen och Ewa

Tack för en trevlig kväll allesammans! Hoppas att vi ses snart igen, kanske på en festfest. Kram/ Ulrika (Stora V)

Ett boktips!

Har ni läst Salman Rushdies Midnattsbarnen? Om inte så kan jag starkt rekommendera er att göra det! Det kan nog vara en av mina absoluta favoritböcker. Nu var det något år sedan jag läste den, men varje gång min blick råkar glida förbi den där den står i bokhyllan så blir jag sugen på att läsa den igen :)

Handling:

Samma natt som Indien förklaras självständigt (15 augusti 1947) föds de 1001 midnattsbarnen. Dessa barn bär alla på övernaturliga "talanger" med vilka de kan påverka samhället. Vi får följa Saleem Sinai som föds precis under tolvslaget, först av alla & därför har den viktigaste egenskapen: Med sin ovanligt stora näsa (vilken fungerar som en slags radar) har Saleem förmågan att kommunicera med alla de övriga midnattsbarnen. Han blir en länk mellan de alla & därtill har han även förmågan att läsa av alla människors tankar vilket kommer att ha stor betydelse för Indiens framtida utveckling... Men vad hände egentligen den där natten på sjukhuset där han föddes? Var han verkligen det första självständighetsbarnet eller finns det någon annan där ute som har en ännu större & viktigare (& farligare) roll...?

Alltså - en fiktiv roman som berättar Indiens spännande självständighetshistoria.

Read it!

Kristin

Att vakna på fel sida och sedan nita någon...

Tjenare!

Ibland händer det att jag vaknar på fel sida och detta hände i morse. Sov som en kratta hela natten - vred och vände på mig, vaknade när tidningen kom, vaknade av bilar som rejsade förbi, kudden var för platt eller för fluffig, jag frös, jag svettades... ja ni förstår! Den dåliga nattsömnen gjorde att jag vaknade med ett morr och två horn i pannan. Bäst att stanna inne hela dagen! Ganska bra när jag tänkte efter för då kunde jag fixa med allt det där som jag har lagt åt sidan under semestern!

På den långa att-göra-listan har det länge stått att jag ska slutföra mitt sy/pysselprojekt inför Indienfesten 2010 och däribland att fixa en tygtavla. Så här gick det till idag i Ulrikas Pysselskola:

Förberedelser

Ett stycke ram

En skruvmejsel (eller stjärnmejsel för att vara korrekt så slipper min snickar-pappa skämmas)

Ett skrynkligt indisk tygstycke

En häftpistol

Steg I

Rota fram den där saken som står och tar plats i städskåpet. Strykjärn kallas det visst... Operation "platta till skrynkligt tyg" är nu inledd.

Steg II

Spänn fast tyget på masonitskivan/tavlan och var noga med mönsterpassningen.


Steg III

Häfta fast tyget i tavlan. Jag säger det igen: I TAVLAN! Jag häftade fast tavlan på tre ställen i parkettgolvet... Oups! Slutsats: ha ett underlägg om tavlan är för tunn och häftklamrarna för stora. Notera det underlägg jag tillslut använde... Funkade finfint!

Hamra fast ordentligt så att tyget inte lossnar.

Sådär, sista skruven i och nu är tavlan strax klar.


Slutresultat

Tadaa! En indisk tavla som kommer att finnas till försäljning på Indienfesten 2010!

Otur i arbetet...

Och det där med att vakna på fel sida, den värsta ilskan försvann när jag gick loss med häftpistolen och hammaren. Skön känsla att få nita till...

Förlåt Mat-Tina!

Jag har inget emot dig, du låg bara närmast till hands!
(fast när ska du spela in "Tinas Jättegoda indiska mat" egentligen??)

Någon som vill köpa en kokbok? 10 kronor? 5? 2?

/Ulrika Morran Jansson

TV-tips!

Missa inte SVT:s underbara serie Hemliga prinsar! Två avsnitt har redan visats, men går att se igen på svtplay!

Handling: Tre prinsar (vara en från västra Indien) beger sig till Storbritannien för att hitta varsin prinsessa. De har vuxit upp med tjänare & aldrig behövt handla eller laga mat, klä på sig, arbeta eller flörta med tjejer/killar.

Se detta!

(bild från Google)

/Kristin & Ulrika

All makt åt Astrid, VCDS vänners beskyddare!

Som Ulrika beskrivit i tidigare inlägg kan man ju aldrig ha semester från VCDS! Broschyren måste alltid ligga tillgänglig i väskan eftersom man inte vet vilka intressanta människor man kan komma att stöta på under sina lediga dagar. Nils Ferlin i all ära! Häromdagen var det dags för ytterligare en person (också känd för sin glödande penna) att få ta del av VCDS vänners extraordinära budskap, nämligen drottningen av Kurrikurriduttön - Astrid Lindgren!

Hon såg ut att ha det lite långtråkigt där på torget i Vimmerby när jag, som av en händelse, råkade spatsera förbi. Visst vet jag att folk i bygden ibland brukar se till att hon får det lite roligare där vid sin skrivmaskin. Diverse böcker, en vas med blommor och faktiskt också en TV med tillhörande fjärrkontroll(!) har berikat Astrids stillsamma dagar på torget tack vare omtänksamma Vimmerbybor. Men nu tyckte jag att det varit lite väl tomt på hennes skrivbord den sista tiden & därför slog jag mig ner och påbörjade vår konversation om kvällsskolor i Indien. Det behöver väl egentligen inte påpekas att Astrid blev både imponerad och intresserad av vårt arbete.

"Bara 170 kr om året??". Astrid blev bestört över den överkomliga medlemsavgiften.

Jag fråga Astrid vad hon trodde om chanserna att omvända Tengilsoldaterna till äkta VCDS vänner-sympatisörer. Jag skulle nämligen besöka alla figurer på Astrid Lindgrens Värld några dagar senare och tänkte mig att det vore ett ypperligt tillfälle att sprida budskapet vidare. Astrid gav mig då ett varnande finger (och i all ärlighet blev jag lite rädd). Nu blev det som så att det ösregnade under hela mitt besök på Astrid Lindgrens Värld, så tillfället gick mig ändå ur händerna - Tengilsoldaterna syntes inte till utan hade förmodligen sökt skydd i Katlagrottan. Men kanske var det lika bra... Astrid vet nog vad hon varnar för...

Astrid verkade tycka det var roligt med lite ny lektyr. Hon började till och med lägga upp planer på hur broschyren skulle kunna förändras till det bättre. Jag lät henne skissa en stund innan jag sa att det nog var dags för mig att bege mig vidare.

Astrid avslutade vårt samtal med att förklara att hon gärna ville ta en liten funderare i tystnad (medlem/icke medlem?) och därför lämnade jag henne där med broschyren.

Och vad jag vet så sitter hon där än... och läser om VCDS...

Semesterhälsningar från Kristin

Du har tappat ditt ord...

Ja, idag tappade jag sannerligen mina ord när jag mötte en intressant person! För er kännedom så har jag snart i två veckor levt semesterlivet med lata dagar i stugan i den djupa värmländska skogen. Förutom sällskapet av mor och far finns det en och annan gulsångare att lyssna på, prata lite med räven som stryker bakom dasset och somna till myggornas ihärdiga surr. Idag kröp jag ur min koja (och kammade håret!) och tog en tur till civilisationen, nämligen till knäckebrödsmetropolen Filipstad. Jag gick i mina egna tankar över torget i staden när jag nästintill ramlade i knät på en välbekant figur. Jag blev så paff, ja nästan lite blyg, att jag inte fick fram ett ord när jag mötte denna man. Denna kända man! Wow!

Till en början var vårt möte lite stelt, jag kände att han inte uppskattade mitt sällskap. Kanske var jag för närgången? Konversationen haltade rejält tills jag kom på Kristins "vapen i väskan", dvs en VCDS vänner-broschyr! Samtalet började nu att ta fart vill jag lova!

Jag gav Nils Ferlin en VCDS vänner broschyr i förhoppning om att stämningen skulle lätta.
Jag tycker att han ser aningen besvärad ut.

"Nils hör här! VCDS har sedan 1980, under mottot "hjälp till självhjälp" utbildat och organiserat marginaliserade grupper på den indiska landsbygden."



Efter ytterligare lite läsning och samtal var vårt möte nästan kärvänligt och vi hade en trevlig stund i solen. Räddningen för en haltande konversation är alltså en VCDS vänner-broschyr, något alla bör bära i sin väska/bakficka!

Nils och mitt möte avslutades med en dikt som jag även vill delge er läsare. Ett tappat ord är kanske inte hela världen, för en VCDS vänner broschyr säger mer än tusen ord...

DU HAR TAPPAT DITT ORD
(ur Barfotabarn (1933)


Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.

Hej då Nils!

Allt gott/Ulrika

P.S Enligt säkra källor sitter Nils där ännu med cigaretten (eller pennan?) och broschyren i handen...