Hon såg ut att ha det lite långtråkigt där på torget i Vimmerby när jag, som av en händelse, råkade spatsera förbi. Visst vet jag att folk i bygden ibland brukar se till att hon får det lite roligare där vid sin skrivmaskin. Diverse böcker, en vas med blommor och faktiskt också en TV med tillhörande fjärrkontroll(!) har berikat Astrids stillsamma dagar på torget tack vare omtänksamma Vimmerbybor. Men nu tyckte jag att det varit lite väl tomt på hennes skrivbord den sista tiden & därför slog jag mig ner och påbörjade vår konversation om kvällsskolor i Indien. Det behöver väl egentligen inte påpekas att Astrid blev både imponerad och intresserad av vårt arbete.
"Bara 170 kr om året??". Astrid blev bestört över den överkomliga medlemsavgiften.
Jag fråga Astrid vad hon trodde om chanserna att omvända Tengilsoldaterna till äkta VCDS vänner-sympatisörer. Jag skulle nämligen besöka alla figurer på Astrid Lindgrens Värld några dagar senare och tänkte mig att det vore ett ypperligt tillfälle att sprida budskapet vidare. Astrid gav mig då ett varnande finger (och i all ärlighet blev jag lite rädd). Nu blev det som så att det ösregnade under hela mitt besök på Astrid Lindgrens Värld, så tillfället gick mig ändå ur händerna - Tengilsoldaterna syntes inte till utan hade förmodligen sökt skydd i Katlagrottan. Men kanske var det lika bra... Astrid vet nog vad hon varnar för...
Astrid verkade tycka det var roligt med lite ny lektyr. Hon började till och med lägga upp planer på hur broschyren skulle kunna förändras till det bättre. Jag lät henne skissa en stund innan jag sa att det nog var dags för mig att bege mig vidare.
Astrid avslutade vårt samtal med att förklara att hon gärna ville ta en liten funderare i tystnad (medlem/icke medlem?) och därför lämnade jag henne där med broschyren. Och vad jag vet så sitter hon där än... och läser om VCDS...
Semesterhälsningar från Kristin
Hmm, jag skrev en kommentar här förut men den verkar ha försvunnit. Kontentan var iaf: fantastiskt!
SvaraRadera