Filmkväll

God afton!

Jag gillar lördagar. Speciellt om mitt hem är städat och tipptopp! Solen sken igår och en jäkla massa dammråttor kikade fram hemma. Alltså; ingen toppenlördag. Jag var tvungen att inse att det inte längre gick att undvika dammråttorna, de morrade till och med! Därför ägnade jag hela lördagen åt städning... Fantastisk avkoppling! Jag älskar mina städdagar när jag vänder upp och ned på hela hemmet för att sedan systematiskt städa mig igenom sektion för sektion. (Jag ogillar däremot att dammsuga!)

En annan avkoppling som jag ägnade mig åt i 1 timme och 44 minuter (mellan garderobsröjningen och strumpsorteringen) var att se på film! Häromdagen gick jag förbi videoaffären och fastnade för tre filmer. En av dem var The Waiting City. En för mig helt okänd film, en film som jag antar gått direkt till dvd utan att nå biograferna. Alltså en "enkel" film utan schyssta recensioner och Oscarsstatyetter. Men eftersom jag alltid har min Indien-GPS påkopplad så fick filmen följa med mig hem ändå. Det kan ju vara något till bloggen...

"Ben och Fiona är utåt sett ett lyckligt par som åker till Calcutta i Indien för att hämta barnet som de ska adoptera. När de kommer fram får de reda på att adoptionsbyrån inte är klara med sina förberedelser. De har inget annat val än att vänta på den här kaotiska och främmande platsen. När den indiska stadens berusande mystiska krafter leder dem i olika och oväntade riktningar börjar man ana sårbarheten i deras äktenskap. Ben och Fiona tvingas konfrontera sina olikheter och sina väl gömda hemligheter som de länge undvikit. De återupptäcker sig själva och finner också en tro på livets möjligheter, sitt äktenskap och den stärkande kraften och glädjen i människans själ."

Det kanske är konstigt av mig att skriva om en film här på bloggen som jag kanske inte gillar så värst mycket. Men filmsmaken är ju olika och jag ska inte säga att filmen är dålig, men den lämnade inte några djupa spår i mig. Men däremot älskar jag att se filmer som utspelar sig i Indien och denna gör det enbart. Filmen väckte så många minnen med ljud, trafik, människor, nyfikenhet, landsbygden, tempel, mat, kläder... Det var en njutning att få insupa allt detta och för er som vill få lite härliga minnen rekommenderar jag filmen. För er andra så är det en skön film att se så där en seg lördag eller söndag då man helst inte vill lämna värmen under täcket...

Mitt nästa hyrfilmsmål är India song (Marguerite Duras). Läste en liten notis om den i DN, där följande stod:

"De franska filmarna älskar att peta i hemlandets koloniala sår. /.../ I denna lika poetiska som pretentiösa klassiker sjunger Duras en dämpad svanesång över det franska kolonialväldet i 30-talets Indokina. Uträknade aristokrater försöker upprätthålla skenet i en allt ödsligare och tystare ambassadbyggnad i Calcutta."

Ha en trevlig filmkväll önskar Ulrika