Ett boktips!

Har ni läst Salman Rushdies Midnattsbarnen? Om inte så kan jag starkt rekommendera er att göra det! Det kan nog vara en av mina absoluta favoritböcker. Nu var det något år sedan jag läste den, men varje gång min blick råkar glida förbi den där den står i bokhyllan så blir jag sugen på att läsa den igen :)

Handling:

Samma natt som Indien förklaras självständigt (15 augusti 1947) föds de 1001 midnattsbarnen. Dessa barn bär alla på övernaturliga "talanger" med vilka de kan påverka samhället. Vi får följa Saleem Sinai som föds precis under tolvslaget, först av alla & därför har den viktigaste egenskapen: Med sin ovanligt stora näsa (vilken fungerar som en slags radar) har Saleem förmågan att kommunicera med alla de övriga midnattsbarnen. Han blir en länk mellan de alla & därtill har han även förmågan att läsa av alla människors tankar vilket kommer att ha stor betydelse för Indiens framtida utveckling... Men vad hände egentligen den där natten på sjukhuset där han föddes? Var han verkligen det första självständighetsbarnet eller finns det någon annan där ute som har en ännu större & viktigare (& farligare) roll...?

Alltså - en fiktiv roman som berättar Indiens spännande självständighetshistoria.

Read it!

Kristin

Att vakna på fel sida och sedan nita någon...

Tjenare!

Ibland händer det att jag vaknar på fel sida och detta hände i morse. Sov som en kratta hela natten - vred och vände på mig, vaknade när tidningen kom, vaknade av bilar som rejsade förbi, kudden var för platt eller för fluffig, jag frös, jag svettades... ja ni förstår! Den dåliga nattsömnen gjorde att jag vaknade med ett morr och två horn i pannan. Bäst att stanna inne hela dagen! Ganska bra när jag tänkte efter för då kunde jag fixa med allt det där som jag har lagt åt sidan under semestern!

På den långa att-göra-listan har det länge stått att jag ska slutföra mitt sy/pysselprojekt inför Indienfesten 2010 och däribland att fixa en tygtavla. Så här gick det till idag i Ulrikas Pysselskola:

Förberedelser

Ett stycke ram

En skruvmejsel (eller stjärnmejsel för att vara korrekt så slipper min snickar-pappa skämmas)

Ett skrynkligt indisk tygstycke

En häftpistol

Steg I

Rota fram den där saken som står och tar plats i städskåpet. Strykjärn kallas det visst... Operation "platta till skrynkligt tyg" är nu inledd.

Steg II

Spänn fast tyget på masonitskivan/tavlan och var noga med mönsterpassningen.


Steg III

Häfta fast tyget i tavlan. Jag säger det igen: I TAVLAN! Jag häftade fast tavlan på tre ställen i parkettgolvet... Oups! Slutsats: ha ett underlägg om tavlan är för tunn och häftklamrarna för stora. Notera det underlägg jag tillslut använde... Funkade finfint!

Hamra fast ordentligt så att tyget inte lossnar.

Sådär, sista skruven i och nu är tavlan strax klar.


Slutresultat

Tadaa! En indisk tavla som kommer att finnas till försäljning på Indienfesten 2010!

Otur i arbetet...

Och det där med att vakna på fel sida, den värsta ilskan försvann när jag gick loss med häftpistolen och hammaren. Skön känsla att få nita till...

Förlåt Mat-Tina!

Jag har inget emot dig, du låg bara närmast till hands!
(fast när ska du spela in "Tinas Jättegoda indiska mat" egentligen??)

Någon som vill köpa en kokbok? 10 kronor? 5? 2?

/Ulrika Morran Jansson

TV-tips!

Missa inte SVT:s underbara serie Hemliga prinsar! Två avsnitt har redan visats, men går att se igen på svtplay!

Handling: Tre prinsar (vara en från västra Indien) beger sig till Storbritannien för att hitta varsin prinsessa. De har vuxit upp med tjänare & aldrig behövt handla eller laga mat, klä på sig, arbeta eller flörta med tjejer/killar.

Se detta!

(bild från Google)

/Kristin & Ulrika

All makt åt Astrid, VCDS vänners beskyddare!

Som Ulrika beskrivit i tidigare inlägg kan man ju aldrig ha semester från VCDS! Broschyren måste alltid ligga tillgänglig i väskan eftersom man inte vet vilka intressanta människor man kan komma att stöta på under sina lediga dagar. Nils Ferlin i all ära! Häromdagen var det dags för ytterligare en person (också känd för sin glödande penna) att få ta del av VCDS vänners extraordinära budskap, nämligen drottningen av Kurrikurriduttön - Astrid Lindgren!

Hon såg ut att ha det lite långtråkigt där på torget i Vimmerby när jag, som av en händelse, råkade spatsera förbi. Visst vet jag att folk i bygden ibland brukar se till att hon får det lite roligare där vid sin skrivmaskin. Diverse böcker, en vas med blommor och faktiskt också en TV med tillhörande fjärrkontroll(!) har berikat Astrids stillsamma dagar på torget tack vare omtänksamma Vimmerbybor. Men nu tyckte jag att det varit lite väl tomt på hennes skrivbord den sista tiden & därför slog jag mig ner och påbörjade vår konversation om kvällsskolor i Indien. Det behöver väl egentligen inte påpekas att Astrid blev både imponerad och intresserad av vårt arbete.

"Bara 170 kr om året??". Astrid blev bestört över den överkomliga medlemsavgiften.

Jag fråga Astrid vad hon trodde om chanserna att omvända Tengilsoldaterna till äkta VCDS vänner-sympatisörer. Jag skulle nämligen besöka alla figurer på Astrid Lindgrens Värld några dagar senare och tänkte mig att det vore ett ypperligt tillfälle att sprida budskapet vidare. Astrid gav mig då ett varnande finger (och i all ärlighet blev jag lite rädd). Nu blev det som så att det ösregnade under hela mitt besök på Astrid Lindgrens Värld, så tillfället gick mig ändå ur händerna - Tengilsoldaterna syntes inte till utan hade förmodligen sökt skydd i Katlagrottan. Men kanske var det lika bra... Astrid vet nog vad hon varnar för...

Astrid verkade tycka det var roligt med lite ny lektyr. Hon började till och med lägga upp planer på hur broschyren skulle kunna förändras till det bättre. Jag lät henne skissa en stund innan jag sa att det nog var dags för mig att bege mig vidare.

Astrid avslutade vårt samtal med att förklara att hon gärna ville ta en liten funderare i tystnad (medlem/icke medlem?) och därför lämnade jag henne där med broschyren.

Och vad jag vet så sitter hon där än... och läser om VCDS...

Semesterhälsningar från Kristin