Mat & toalettbetraktelser...

Varför inte ett inlägg om någonting som jag märkt att många gärna vill relatera till när man pratar och berättar om Indien - nämligen magsjuka!

Första gången jag reste till Indien var vi elva stycken och alla fick någon form av magproblem (vissa mer, andra mindre). Alla utom jag - Kristin "Stålmagen" Brorsson. Och då var jag inte den som var försiktig direkt. Jag åt allt det som vi blivit rådda till att försöka undvika, t ex:

Mat och dryck hos människor ute i byarna...

... något så västerländskt som hamburgare...

... och mat från gatukök.

Självklart åt jag även all möjlig härlig indisk mat:

Mumsig dosai till frukost...

... och klassiska "meal".

Mina kära resekamrater Sara och Ulrika lyckades dessvärre inte lika väl som jag med att hålla magsjukan borta, trots ett evigt handtvättande och alkogelinsmörjande.

Ulrika avråder härmed alla från att äta mariekex som man suttit på. Det kan man tydligen bli sjuk av. Under den här tidpunkten fick jag göra alla studiebesök och annat själv, utan Sara och Ulrika. Jag kände mig ganska ensam och lite utanför, blev deppig och hade gjort vad som helst för att få bajsa ikapp med dem på toalettgolvet :( (Mellan er och mig så slarvade jag faktiskt med att tvätta händerna under den här perioden, i hopp om att kanske kanske bli sjuk jag med och få ingå i deras gemenskap.)

När mina tjejer började tillfriskna (de var riktigt dåliga i flera dagar) kom även en svag aptit tillbaka. Här jämför vi en Ulrika/Sara-tallrik med en Kristin-tallrik.

Men! Helt smärtfritt gick jag inte igenom mina veckor i Indien. Även andra saker kan hända & jag hade otur på andra sätt:

Det började med en mysig kvällsfika på vårt hostels tak. Det var mörkt, trots ficklampor...

... och här ska jag just ge mig i kast med att skära upp en melon. Kortet är taget sekunden innan jag skar av mig halva tummen (trodde jag då i alla fall). Blodet sprutade åt alla håll & jag greps av panik och skrek och skällde ut mina chockade vänner (som jag då knappt kände) för att de inte agerade tillräckligt snabbt! Men det gick bra, jag slapp läkarbesök och tummen sitter kvar. Och jag har fortfarande kontakt med medresenärerna.

Några dagar efter detta fastnade en bit tandtråd mellan två av mina tänder. Det gjorde ont & jag fick huvudvärk. Provade alla resekamraters tandtrådar i olika tjocklekar för att bli av med den lilla biten, men det gick inte. Till slut fick min lärare Bodil rycka in med diverse tandinstrument, men nej... Det hjälpte inte det heller. Biten fick sitta kvar hela resan och jag ställde in mig på ett tandläkarbesök i Sverige och en fattig månad. Samma kväll som jag landat på Arlanda, efter sex veckor i Indien och lika lång tid med tandtråd i munnen, provade jag en sista gång och fick ut den satans lilla biten! Underbar känsla. Underbar. (På bilden kan man även ana den skadade tummen.)

Nåja. I vintras var jag på indisk restaurang här i Stockholm tillsammans med några vänner. Vi åt en himmelsk måltid! Men vad händer? Jo, jag blir dålig och kräks hela natten.

Vad passar väl inte bättre än att avsluta det här inlägget med en hyllning till några av de toaletter och duschar där vi med våra sjukdomar och skadade kroppar behövt spendera myyyycket tid!

Håll till godo!

Tack för mig och glöm inte - var försiktiga när ni går på restaurang i Sverige, vad som helst kan hända...

Kristin