Tips!

Läs DN:s artikel om fri utbildning i Indien!

http://www.dn.se/nyheter/utrikesdagen/indiska-barn-far-ratt-till-fri-utbildning-1.1100909

/Kristin

Vårens måsten!!

Dags för lite modebloggande nu när våren äntligen är här - indiskt är det som gäller! Allt handlar om att mixa, blanda, misslyckas och köra på! Våga prova diverse materialkombinationer och mönster i vår!

Eftersom vi i VCDS vänner har koll på trenden inom det senaste indiska modet, kommer här ett inlägg med vårens måsten!

Först ut är denna vackra kreation i ett satinliknande material. Om man verkligen vill vara rätt i vår ska man köra på denna chockrosa punjabi a la smällkaramell. Det funkar bra att bryta av med en trendig färg, tex guld som är otroligt retro nu under försommaren. Den här är från Pondy bazaar inne i Chennai - ooootroligt schysst utbud!

Om man inte vill sticka ut lika mycket utan istället hålla en mer diskret framtoning kanske denna benvita punjabi från ett köpcenter i Varkala kan komma till pass! Enkel och vackert utsmyckad med guldmönster där fram. Sjalen behöver inte alltid viras på det traditionella sättet, som på den första bilden, utan man kan även "busa till det lite" - lite lösare, lite slappare, lite mer nordindiskt.

Det är viktigt att passformen på punjabibyxorna är rätt! Tighta byxor är SÅ ute! Nu är det luftigt och pösigt som gäller.

Till festen vill vi rekommendera denna mossgröna sari från en liten saributik mitt inne i Chennai (såååå grym butik - ni MÅSTE gå dit!). Visst tar det lite tid och energi att vira sarin, men det är värt det när det väl är klart! Och glöm inte - försök absolut inte täcka magen! Ju mer maghud desto snyggare!

Om du ska ut och dansa Bollywooddans en fredagkväll är den här outfiten helt rätt! Väljer du en enfärgad punjabi vill vi slå ett slag för att bryta av med en sjal i annan färg, just för att det inte ska bli så tråkigt. Den här rödspräckliga sidensjalen kommer från Spencers i Chennai!

Som sagt, byxorna till ovanstående dress är lösa och det går lätt att röra sig i dem så att du kan ta ut svängarna i dansrörelserna. Åter igen - tighta byxor är ett big no no i vår!

Och så till vårens sjalmode! Sjalen är det fräschaste tillbehöret och därför är det viktigt att den viras på rätt sätt, annars kan det bli SÅ fel!

Lätt och ledigt! Känn håret fladdra i sommarvinden med den här bomullssjalen enkelt slängd över huvud och axlar på det här sättet!

Ett annat alternativ som också funkar i vår är att vira sjalen på det här sättet, med tyngden på bakhuvudet. Snyggt både till vardags och till fest!

Om du vill använda din sjal fullt ut rekommenderar vi att du provar den här turbankreationen! Mycket tyg, mycket virande, högt och ståtligt! Perfekt på stranden om du vill förhindra att håret bleks för mycket.

För dig som vill förtydliga dina vackra ansiktsdrag (så som kindbenen och de nymålade ögonbrynen) utan att ha håret ivägen, vill vi tipsa om denna heltäckande sjal! Vackert till en lös och ledig punjabi och perfekt en sval sommarkväll!

Det är även viktigt att ha rätt accessoarer i vår! Många skramlande armband i olika färger och mönster, stora örhängen och inte att förglömma - bindi!

Sist men inte minst vill vi så klart visa "dagens outfit"!

Fin-Kristin:

Kl är 10.03 och jag är på väg ut på stan. Ska shoppa lite smycken till kvällens paaarty! För en dag på stan brukar jag ha mina bekvämaste skor eftersom det kan bli många butiker att kila ut och in i - hihi! Tunikan är från Spencers i Chennai och den gröna färgen är SÅ rätt i vår, det har jag sett på Blondinbellas blogg som jag följer slaviskt! Skärpet i midjan gör att den inte blir så fladdrig utan istället framhäver mina former. Gjorde en fläta i håret som känns somrig och fräsch. Ta en närmare titt på min nya väska som är otroligt nice! Nu tar jag pappas kreditkort och kilar ner till city. Kanske blir det ett glas champagne till lunchen! Puss och kram!

Ulligullan:

Nu ska jag strax iväg till min väninna för en fördrink innan kvällens middag och festligheter! Min lilamönstrade tunika är exklusiv, fick tag på den i Bombays rikaste kvarter Colaba (så klart)! Eftersom det är fest på G har jag släppt ut håret - gillar att slänga med det när jag dansar. Den lilla handväskan passar perfekt för en utekväll, där får jag plats med det viktigaste - läppglans, tuggummi, puder och ett par extra bindis. Gillar att stå med fötterna ihop och pluta med läpparna på "dagens outfit"-kort - det ger en fräschare känsla liksom! Hoppas ni får en riktig partykväll - det ska jag ha! So long!

Mat & toalettbetraktelser...

Varför inte ett inlägg om någonting som jag märkt att många gärna vill relatera till när man pratar och berättar om Indien - nämligen magsjuka!

Första gången jag reste till Indien var vi elva stycken och alla fick någon form av magproblem (vissa mer, andra mindre). Alla utom jag - Kristin "Stålmagen" Brorsson. Och då var jag inte den som var försiktig direkt. Jag åt allt det som vi blivit rådda till att försöka undvika, t ex:

Mat och dryck hos människor ute i byarna...

... något så västerländskt som hamburgare...

... och mat från gatukök.

Självklart åt jag även all möjlig härlig indisk mat:

Mumsig dosai till frukost...

... och klassiska "meal".

Mina kära resekamrater Sara och Ulrika lyckades dessvärre inte lika väl som jag med att hålla magsjukan borta, trots ett evigt handtvättande och alkogelinsmörjande.

Ulrika avråder härmed alla från att äta mariekex som man suttit på. Det kan man tydligen bli sjuk av. Under den här tidpunkten fick jag göra alla studiebesök och annat själv, utan Sara och Ulrika. Jag kände mig ganska ensam och lite utanför, blev deppig och hade gjort vad som helst för att få bajsa ikapp med dem på toalettgolvet :( (Mellan er och mig så slarvade jag faktiskt med att tvätta händerna under den här perioden, i hopp om att kanske kanske bli sjuk jag med och få ingå i deras gemenskap.)

När mina tjejer började tillfriskna (de var riktigt dåliga i flera dagar) kom även en svag aptit tillbaka. Här jämför vi en Ulrika/Sara-tallrik med en Kristin-tallrik.

Men! Helt smärtfritt gick jag inte igenom mina veckor i Indien. Även andra saker kan hända & jag hade otur på andra sätt:

Det började med en mysig kvällsfika på vårt hostels tak. Det var mörkt, trots ficklampor...

... och här ska jag just ge mig i kast med att skära upp en melon. Kortet är taget sekunden innan jag skar av mig halva tummen (trodde jag då i alla fall). Blodet sprutade åt alla håll & jag greps av panik och skrek och skällde ut mina chockade vänner (som jag då knappt kände) för att de inte agerade tillräckligt snabbt! Men det gick bra, jag slapp läkarbesök och tummen sitter kvar. Och jag har fortfarande kontakt med medresenärerna.

Några dagar efter detta fastnade en bit tandtråd mellan två av mina tänder. Det gjorde ont & jag fick huvudvärk. Provade alla resekamraters tandtrådar i olika tjocklekar för att bli av med den lilla biten, men det gick inte. Till slut fick min lärare Bodil rycka in med diverse tandinstrument, men nej... Det hjälpte inte det heller. Biten fick sitta kvar hela resan och jag ställde in mig på ett tandläkarbesök i Sverige och en fattig månad. Samma kväll som jag landat på Arlanda, efter sex veckor i Indien och lika lång tid med tandtråd i munnen, provade jag en sista gång och fick ut den satans lilla biten! Underbar känsla. Underbar. (På bilden kan man även ana den skadade tummen.)

Nåja. I vintras var jag på indisk restaurang här i Stockholm tillsammans med några vänner. Vi åt en himmelsk måltid! Men vad händer? Jo, jag blir dålig och kräks hela natten.

Vad passar väl inte bättre än att avsluta det här inlägget med en hyllning till några av de toaletter och duschar där vi med våra sjukdomar och skadade kroppar behövt spendera myyyycket tid!

Håll till godo!

Tack för mig och glöm inte - var försiktiga när ni går på restaurang i Sverige, vad som helst kan hända...

Kristin

VCDS vänner + mataffär = sant?

Hej!

VCDS vänner har ju beträtt nya marker i form av radhusidyller och pendeltåg och även tagit upp kampen mot de stora biståndsorganisationernas "medlemsraggare" på stan. (Vad kallas de egentligen? Medlemsraggare... har funderat i 20 minuter på vad de kallas och finner inget bättre ord. Min hjärna är söndagsseg. Ni förstår vad jag menar? Läs Kristins inlägg för att fräscha upp minnet vettja! http://friendsofvcds.blogspot.com/2010/04/varva-medlemmar-pa-stan.html )

För någon vecka sedan fick en mataffär utanför Stockholm ett oväntat besök. Konstiga saker började hända på arbetsplatsen. Det hela började i lunchrummet.

För den uppmärksamme låg viktig information på bordet i lunchrummet och det handlade inte om priset på gurka eller om det är okej att äta torsk. Smygreklamen i lunchrummet skulle visa sig bara vara början. Några dagar senare fick butikens hyllor några färgstarka nyheter...

17:90 för en VCDS vänner-broschyr? Vilket fynd!

 

Recept på fredagsmys:

Tacomiddag tillpiffat med lite het habanero i guacamolen. Stäng därefter av ljudet på TV'n när

den första reklampausen i Talang kommer och läs ur den snygga broschyren som ingick i

priset vid köp av 2 tacosåser. Lagom till programmet är slut har vi kanske en ny medlem?

Till kunden som "bara skulle köpa grädde": livet tar oväntade vändningar ibland.
Bra jobbat mjölkkyls-Kristoffer!

Än så länge har inga nya medlemmar värvats (medlemsvärvare - så heter det!! Där satt den!), medlemslapparna ligger orörda i lunchrummet. Men kampen fortsätter. Envis är visst mitt mellannamn.

Och för den intresserade så är medlemsavgiften en engångssumma på 170 kronor (120 kronor för studenter, arbetslösa och pensionärer). Som medlem får man information om nyheter som sker inom organisationen i Sverige och i Indien. Som aktiv medlem kan man välja hur mycket man vill engagera sig. Man kan delta på möten eller engagera sig i något projekt. Några projekt som vi driver idag är Indienfesten och adoptionsskolorna. Det finns även möjligheter att starta egna projekt inom VCDS vänners verksamhet, som exempelvis VCDS vänners kvinnoförening.

Trevlig avslutning på helgen önskar Ulrika

Åva Gymnasium

God afton!

Vips så var våren här! Kvällarna är härligt ljusa och det känns allt mer motigt att sitta inne och kura framför datorn. Men eftersom jag i skrivande stund ändå ligger hemma på sofflocket i en förkylning tänkte jag göra två flugor på smällen genom att kurera mig och uppdatera bloggen.

På självaste VCDS vänners födelsedag, 22 april, begav jag mig med pendeltåg mot Häggvik där Anna sedan hämtade upp mig med bil. Hon hade skrivit ut en karta över hur vi skulle åka mot Åva Gymnasium i Täby. Jag vågade inte säga att jag var urusel på orientering när jag tvingades utöva denna springa-vilse-sport i skolan och för att få in den rätta "hitta-känslan" måste jag nästan ställa mig på kartan. Men som tur var hittade Anna till vår slutdestination och vi och vår packning intog Åva Gymnasium och deras kulturkväll.

Så här ligger det till:
Under ett läsår kommer en gymnasietvåa på Åva att på olika sätt samla in 8000 kronor vilket motsvarar en kvällsskoleadoption. När läsåret har gått lämnar de över stafettpinnen till en ny tvåa som i sin tur ska samla in nya 8000 kronor. VCDS vänner blev inbjudna till en kulturkväll på Åva där pengarna från fika, bokförsäljning, gåvor etc ska gå till skoladoptionen.

Anna och jag dukade upp ett informationsbord
och fick svara på frågor om VCDS.

Till en början var det ganska lugnt på skolan då komikern Kodjo Akolor uppträdde i skolans aula och alla människor höll till där. Efter hans bejublade scenframträdande fick jag och Anna ta del av en talangtävling som pågick under kvällen i aulan. Det var som att kastas in i Idol, det var bara Peter Jihde som fattades.

Manuela blev nyfiken på VCDS vänner och arbetet vi utför.

Victor (till vänster) och Bnar gick runt på skolan med
otroligt snygga och informativa reklamskyltar.

Åva Gymnasium var fint utsmyckat!

Kvällen var trevlig och det var roligt att få prata om VCDS för så många nyfikna och intresserade. Detta projekt som Åva genomför med eleverna är verkligen fantastiskt och både lärare och elever var så engagerade, rörande att få ta del av detta.

Ett STORT TACK till Åva gymnasium och för ert viktiga och uppskattade engagemang! Genom detta projekt blir ni förebilder och vi hoppas att fler skolor blir inspirerade av er. Tack!

Känner du någon som arbetar på en skola (eller kanske ett företag) och som vill engagera sig för ett gott ändamål? Någon som är sugen på att känna stolthet över att 100 procent av det du presterar går direkt till ett gott ändamål? Någon som är intresserad av att bidra till ungas utbildning vilket leder till jämlikare villkor i Indien? Du kanske har resurserna - vi "har ändamålet".

Sov gott / Ulrika