Årsmöte 2010-03-13

Välkomna till årsmöte lördagen 13 mars!
Tid: kl. 10 - 13
Plats: Gymnasieskolan Futurum
Adress: Trekantsvägen 7, 6tr
Vägbeskrivning: Tag tvärbanan till hållplats Trekanten eller Liljeholmen. T-bana till Liljeholmen. Karta: http://kartor.eniro.se/m/MAJqG
OSA: måndag 8 mars
Fika serveras: 9.30 - 10!

Jag vill redan här lämna in ett förslag på stadgeändring. I de nuvarande stadgarna (se bifogad fil) står det att förslag på stadgeändring ska vara inlämnad till styrelsen senast tre veckor. Dock ska kallelse till årsmöte skickas ut senast två veckor innan årsmötet. Detta är lite bakvänt. Förslaget är att kallelse till årsmöte ska utgå tre veckor innan datumet för mötet, och förslag på stadgeändringar ska senast lämnas in två veckor innan årsmötet. En liten sak men för formens skull.

Varmt välkomna den 13 mars!
Daniel Blixt, ordf. VCDS vänner

Intressant intervju och tips på blog

I senaste numret av Frontline står en intressant intervju med Hugo Gorringe från University of Edinburgh att läsa. Han har skrivit flera artiklar om, och forskat kring, dalitrörelsen i Tamilnadu (http://www.frontline.in/stories/20100312270511700.htm).

Den svenske författaren Per J Andersson har skrivit flera böcker om Indien om ämnen som turism, ekonomi, social orättvisa och fattigdom. Han är en återkommande skribent i dagstidningarna, och han ses allmänt som en auktoritet när det kommer till frågor om Indien. Läs hans blog på http://per-j-andersson.blogspot.com/.

Allt gott och trevlig läsning önskar Daniel

Jhumpa Lahiri

God afton!
Häromdagen tog jag en liten OS-paus och tittade istället på en film som heter The Namesake. Filmen är från 2006 och är regisserad av Mira Nair, som också har gjort bl.a. Monsunbröllop.



Filmen, som bygger på författarinnan Jhumpa Lahiris andra bok The Namesake (2003), handlar om familjen Ganguli från Calcutta och deras nya liv i USA. Sonen Gogol, som är döpt efter den ryske författaren Nikolai Gogol, lever sitt liv i den värld där han är född, uppvuxen och känner sig hemma i: USA. Men hans livsvärld tenderar att ständigt kollidera med det liv hans föräldrar har levt i Indien och hur de önskar att han ska leva sitt liv. Känslan av att ständigt längta bort, hem, tillbaka till rötterna är stark och jag tänker på de elever jag har mött som också har sitt liv i två världar. Är hemma där man är född? Eller är hemma där ens rötter finns? Eller kan hemma vara på flera ställen? Kan två skilda världar rymmas och funktionera i en människa? Ett ständigt utanförskap, invandrare i sitt eget hemland, utvandrare i rötternas land.

Detta är ett återkommande tema i Lahiris böcker och det jag har läst av henne hittills känns till en början ganska anspråkslöst. Men detta tema har ändå en tendens att dröja sig kvar och väcka tankar. Och jag tänker att i dagens samhälle som vi lever i och där människor flyttar över gränser och byter nationalitet, det är deras barn som vi sedan möter i skolan. Det är där världar kan krocka, mötas, blandas - enkelt, komplicerat. Tanken är väckt och om du vill läsa Lahiri så har du dessa titlar att välja emellan:

* Den indiske tolken/ Interpreter of maladies
* The namesake
* Unaccustomed earth/ Främmande jord



Här kan du även läsa en (äldre) intervju med Lahiri från DN:
http://www.dn.se/dnbok/usas-nya-stjarna-1.832233

Och blir du sugen på att köpa filmen The Namesake så kan du göra det här (cdon.com):
http://cdon.se/film/darjeeling_limited_%2f_the_namesake_(2_disc)-944657

För 59 kronor får du The Namesake men också filmen Darjeeling Limited på dvd. Jag har inte sett den sistnämnda filmen, men enligt ovannämnd websida handlar filmen om detta:

Tre bröder som inte pratat med varandra på över ett år ger sig ut på en spirituell resa genom Indien i ett försök att återfå kontakten. Deras sökande spårar snart ur (av orsaker som involverar receptfria smärtstillande tabletter, Indisk hostmedicin och pepparspray) och de blir strandade mitt i öknen med elva resväskor, en skrivare och en lamineringsmaskin och en helt ny resa tar form.


Jag skrev aldrig vad jag tyckte om filmen? Emellanåt lite rörig, hattig i handlingen, mycket som skulle pressas in på kort tid - men - intressant tema och att påminnas om Indien genom språk, kläder, musik... det är aldrig fel! Har någon annan sett filmen? Vad tyckte du?

Over and out// Ulrika

Om OS inte lockar...

...så kan man hyra den här filmen!



Den ska jag se igen, imorgon. När alla vanliga TV-program ersatts av åttondelsfinal i rodel, semifinal i isdans eller sjuttioelva repriser från när Kalla tog guld, ja då ska jag se på film! Ni som har sett den, vad tycker ni om den?

När jag och Kristin var i Mumbai så ville vi åka till en Bollywoodstudio. Men taxichauffören tyckte att det var en dålig idé (och jättejättefarligt!?!) så han körde oss till ett Gandhimuseum istället. Inte lika mycket glitter och glamour men väldigt intressant!

Mani Bhavan, Gandhi Museum, Mumbai. Detta var Gandhis bostad mellan åren 1917 och 1934. Om man vill läsa mer så kan man göra det här:
http://www.gandhi-manibhavan.org/

Eller om man vill resa dit så går det också bra:

STOCKHOLM > MUMBAI, BOMBAY 01 MAR / 08 MAR 2010

Utresa Turkish Airlines
12:25 > 04:15

ARN : IST : BOM (1 stopp)
Total restid: 11:20
Hemresa Turkish Airlines
05:25 > 16:25

BOM : IST : ARN (1 stopp)
Total restid: 15:30
Pris: 5869 kr

http://www.allaflygbiljetter.se/flyg/mumbai%2c+bombay_bom?q=6336280931258188148

Nu ska jag drömma mig bort, så: godnatt önskar Ulrika

Svindien!

Varje dag slås jag av saker i min vardag som påminner mig om Indien - likheter som olikheter. Det är fascinerande hur nära Indien ibland kan tyckas när dessa små känsloögonblick dyker på!

Nu tänkte jag dela med mig av några händelser som denna vecka fört mina tankar tilbaka till Indien:

Måndag: Klockan är 06.47 och jag står i duschen för att snart bege mig till jobbet. Det är extremt dåligt tryck i min dusch! Irriterande! Jag tänker på min allra första duschupplevelse i Chennai, Indien och lovar mig själv att försöka att inte klaga över detta mer...

Måndag: Klockan är 08.14 och jag sitter på tvåans buss, nästan framme vid jobbet. Framför mig sitter en tjej med riktigt snygga örhängen! Själv har jag inga hål i öronen (och ingen annanstans heller för den delen) men jag blir ofta sugen, speciellt i dessa situationer när jag ser såna där GRYMT snygga örhängen. Men så kommer oron krypande... Hur ont gör det egentligen att ta hål? Tankarna går till den tempelfestival för guden Muruga som jag och mina kurskamrater besökte i Indien. Här kan vi snacka piercing... Och smärta... (förmodar jag i alla fall). Jag kanske avvaktar med hål ändå...

Tisdag: Klockan 13.00 är det dags för lunch på jobbet. Det serveras ris. En självklar gröda att äta för oss här i Sverige. Minns mitt besök på ett risfält i en by utanför Vellakulam. Vilket arbete! Lätt att glömma bort arbetskraften och mödan bakom när jag nu sitter här med min ristallrik.

Onsdag: Klockan är 9.00 och på förskolan där jag arbetar är det dags för morgonsamling. När jag sitter där med min barngrupp minns jag förskolan jag, Ulrika och Sara besökte i en av byarna på den indiska landsbygden. En liten lokal med EN fröken och den här dagen 25 barn. Vissa dagar kunde det vara upp emot 50 barn där! Bakom gardinen låg ett brännbollsträ som fröken ibland tog fram och föste barnen hit och dit med. Jag förundras över hur olika omständigheterna kan vara och hur diskussionerna kring stora barngrupper alternativt för få pedagoger, går här i Sverige. Onekligen spännande jämförelser...

Onsdag: Det är kväll och jag slänger i en tvätt i maskinen, något som just i den stunden känns tungt, tråkigt och jobbigt. För bara några månader sedan hade jag inte ens tvättmaskin i lägenheten utan fick springa ner till tvättstugan i källaren varje gång det var dags - ännu jobbigare! Det är fascinerande hur snabbt man anpassar sig efter sina förutsättningar, nu tycker jag till och med det är jobbigt att gå till städskåpet i köket, hämta tvättmedlet och ta med det in till badrummet. Jag kommer att tänka på alla olika platser jag besökt i Indien och de olika tvättmöjligheter som funnits. Jag känner en tacksamhet över att jag kan gå och sätta mig framför tv:n samtidigt som maskinen gör jobbet. Ren lyx - viktigt att komma ihåg!

Torsdag: När jag på morgonkvisten sitter på tunnelbanan och passerar bron mellan Gamla stan och Slussen slås jag av att det ligger ganska mycket skräp på isen, förmodligen från människor som tagit sig en promenad längs med kajen. I jämförelse med andra områden jag sett är detta ingenting, men ändå ack så viktigt att försöka få bort! För mig är miljöfrågan ett brinnande intresse och besöket på en av Chennais enorma soptippar gjorde intresset ännu starkare. Hade nog inte tidigare förstått vikten av världens miljöproblem förrän jag kom dit!

Torsdag: Lunch på jobbet! Ständigt denna diskussion med barnen om att använda bestick. Detta är något jag funderar mycket över. Varför är det okej att äta pizza med händerna, men inte ris? Inte så lätt att förstå eller att förklara. Jag älskade att äta med händerna i Indien! Det blev en annan känsla på något sätt, att använda alla sinnen... En härlig känsla :) Som att ta av sig skorna och gå barfota varje gång man skulle in i en butik. Jag förstår de barn som föredrar att äta med händerna och kan inte klandra dem.

Torsdag: Klockan är 22.43 & jag står och borstar tänderna för att strax gå & lägga mig. Jag saknar att krypa in i ett myggnät!! Det var så mysigt på något sätt... Att ha sitt eget revir, med ficklampan under huvudkudden och myggspray och dagbok fastkilat vid madrassen. Jag har faktiskt många gånger funderat över möjligheterna att spänna upp ett myggnät här hemma. Har dock inte fått någon positiv respons när jag föreslagit detta för den andra parten. Fattar inte varför?

Fredag: Måste komma ihåg att köpa nya glödlampor efter jobbet! Irriterande att inte kunna tända hallampan när man kommer hem. Verkligen jättejobbigt att inte kunna tända ÖVERALLT! Eller? Elektricitet var ingenting vi kunde ta för givet i Indien. Rätt som det var blev det svart & då fick stearinljusen tas fram - sen var det ingenting mer med det! Återigen slås jag av den lyx jag har här - något som var väldigt tydligt när jag just kom tillbaka till Sverige efter sex veckor i Indien, men som jag snabbt vande mig vid igen.

Fredag: Jag står & väntar på bussen för att åka hem från jobbet. På andra sidan vägen står glassbilen. Jag kommer ihåg hur spännande det var när jag som barn fick gå ut till glassbilen och välja och vraka bland alla glassorter. Men även i Indien stötte vi på (inte glassbilen, men) "glasscykeln"! Ja... varför inte? Fredagsmys!

En annan känsla som jag ofta kan sakna är den frihet jag upplevde i Indien. Kan inte förklara riktigt, men här hemma går vardagen sin gilla gång med allt vad det innebär - kanske framför allt alla krav. I Indien kände jag mig annorlunda - mer fri! Hoppas få uppleva den känslan snart igen.

/Kristin

Till VCDS Vänners fördel:

God afton!
När jag har försökt värva medlemmar till VCDS Vänner har jag då och då stött på en viss skepticism när det gäller hjälporganisationer. "Hur vet jag att pengarna kommer fram?" och "pengarna försvinner på vägen till dyra chefslöner" är några kommentarer jag har fått. Söndagen den 7:e februari 2010 publicerade Aftonbladet en artikel om hur stor del av pengarna som du skänker till de stora hjälporganisationerna som kommer fram till ändamålet.

(Klicka på bilderna för att göra dem större.)

Läs också hur mycket cheferna tjänar:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6563946.ab

Så hur vet man att pengarna som skänks till VCDS Vänner kommer fram, inte går till höga lönekostnader eller höga adminstrativa avgifter? Det fina med VCDS Vänner är att vi inte sitter på något flådigt lyxkontor eller har svindlande fallskärmsavtal, vi arbetar alla ideellt. Våra administrativa kostnader är väldigt låga (60 kronor vid överföring av pengar från Sverige till Indien).

Om ni stöter på motstånd och skepticism, se till att lägga denna artikel på minnet (som också är till VCDS Vänners fördel) och värva en eller två medlemmar som du just övertygat! Här kommer några bilder från en kvällsskola då jag var i Indien i januari/februari 2009.

På besök hos en jointfamily (storfamilj) där en av döttrarna var lärare för en kvällsskola på bakgården. Vi hade just väckt morfar som naken låg och sov på farstukvisten. Här har han dock hittat sitt höftskynke. Tack.

Flitiga elever i kvällsskolan.

Avslutningsvis: VCDS Vänner vs De Stora Hjälporganisationerna 1-0.
/Ulrika

VCDS Vänner smög sig in i radhusidyllen...

Go' kväll!

Jag instämmer med föregående bloggare och vill tacka för en jättetrevlig, rolig och framförallt GIVANDE dag! Jag kände mig (eller, jag känner mig fortfarande!) fylld av energi efter mötet och laddad för att sprida VCDS namn, så några VCDS-frön och värva medlemmar. Och vart passar inte detta att göra om inte på en inflyttningsfest med 60 personer? Så med en bunt med VCDS Vänner-broschyrer under ena armen och en flaska inflyttningsvin under den andra begav jag mig mot radhusidyllen i Södertälje i lördagskväll.

Radhuset vimlade av glada festmänniskor och inte ett rum var tomt. Jag socialiserade lite, hälsade på gamla bekanta, åt god plockmat och beklagade mig över att jag aldrig lär mig att använda inneskor (med 10 centimeter hög klack) på hemmafester (det känns så vuxet). Men framförallt försökte jag känna efter när festen och människorna var redo för att ta till sig VCDS på bästa sätt. Efter tipspromenaden och när jag funderat färdigt på höjden på Finlands högsta berg (utslagsfrågan) påbörjade jag mitt uppdrag som bestod i att placera ut broschyrerna på strategiska ställen.



Det var bara lösmustasch och långrock som fattades när jag smög runt på festen och obemärkt placerade ut mitt material.



När broschyrerna väl var på plats inväntade jag med stor spänning på den första läsaren. Markus kastade en snabb blick på broschyren som stod placerad på köksfläkten och inom en halv sekund stod jag bredvid honom och berättade allt jag kan om VCDS. Han blev alltså mitt första offer, eeh jag menar min första potentiella medlem...

Utdrag ur broschyren: "VCDS strävar efter att bekämpa orsakerna till fattigdom såsom kastdiskriminering, religiös fundamentalism, rasism och okontrollerad kapitalism".

Per läste vad VCDS strävar efter och uttryckte sin uppskattning angående att bekämpa orsakerna till okontrollerad kapitalism.


Festen var mycket trevlig och jag hann prata med några fler festdeltagare och förhoppningsvis lyckades jag göra några intresserade. Jag hörde någon kommentar om att jag skulle tillhöra en sekt, jag antar att jag gick ganska hårt ut! :-) Festens värd och värdinna somnade ovetandes med en broschyr under kudden. Dagen efter fick jag ett sms från dem där det stod "Vi är med! Vi gick på din sektpropaganda".
Så: VCDS vs Radhusfest: 1-0.

Nästa uppdrag: Konsum.
To be continued...
/Ulrika

Tack för igår!!

Vill bara tacka för en fantastiskt kreativ och utvecklande utbildningsdag igår. Så stolt över att vara med i denna förening!! Ulrika, hur gick raggandet för dig på kvällen ;)
//Johanna