Ett nytt decennium på en god grund - julbrev 2009

De sista dagarna på ett år innebär att vi matas med årets bästa–listor och årskrönikor. Årets bästa skivor och årets bästa filmer måste listas, årets viktigaste händelser måste kommenteras och årets citat måste väljas ut och blåsas upp. På TV ikväll sänds Rapports årskrönika och på radio lyssnar jag just nu halvt om halvt på Vetandets världs årssammanfattning. Det som däremot skiljer årets listor och krönikor från förra året är att vi på fredag har gått in i ett nytt decennium. Extra listor är därför nödvändigt. Det räcker alltså inte med att lista 2009 års bästa filmer och händelser, det gäller också att rangordna 00-talets bästa filmer och viktigaste händelser!

För VCDS vänner innebar 2009 flera minnesvärda händelser, som är svåra att lista. Vi har alla olika upplevelser av samma händelse, vi berörs olika. Men tre händelser sticker kanske ut lite extra då de bär vittne om en lång tids arbete men också hopp om en god fortsättning: Projektet ”NFE för demokrati, fas 2” avslutades och en rapport ligger just nu hos Sida, vi startade upp ett skoladoptionsprogram och Martine och Kousalya besökte Sverige i september. Andra viktiga minnen är de resor vi gjorde till VCDS under året. Jag åkte dit i februari och Annelie, Helen och Tove besökte dem i juli. Vi genomförde även en loppis i somras, anordnade vår årliga Indienfest, medverkade på konserten Sorgsna sångers afton och fick en insamling gjorda av årets studenter på Lärarhögskolan. Helen Karlsson drev fram vår blog (http://friendsofvcds.blogspot.com/) liksom profilen ”VCDS bästis” på Facebook. Hennes driv i marknadsföring med t.ex. Gåvojulklappen som vi lanserade i början av december, har bidragit mycket. Tillsammans med Johanna Carlberg fortsätter Helen att bredda vår verksamhet och skapa nya informationskanaler och finansieringsmöjligheter. Johannas arbete med uppdateringen av hemsidan (www.friendsofvcds.org), ska också nämnas här.

Ska jag lista decenniets viktigaste händelse för VCDS vänner är den 22 april 2003 det datum som direkt kommer upp. Den 22 april 2003 bildades VCDS vänner vid ett möte på Lärarhögskolan i Stockholm, i O-huset om jag inte minns fel. 11 personer var närvarande och Lotte Nordling valdes till ordförande. Jag minns inte riktigt vilka förhoppningar vi hade denna vår. Vår ansats, enligt stadgarna, var att vara ”en solidaritetsförening med syfte att stödja kulturell, ekonomisk, politisk och social utveckling bland landsbygdsbefolkningen i Indien”. Men hur skulle arbetet ta form konkret? Nu har vi drivit ca 30 kvällsskolor i snart fyra år. Tanken är svindlande.

Jag vill tacka ni som på ett eller annat sätt bidrar till föreningens arbete. Ni utgör själva fundamentet. Det är tack vare medlemsavgifter, gåvor och inkomsterna från våra insamlingsfester som vi kan driva vårt arbete. Tack alla medlemmar, tack alla autogirobetalare, tack alla ni som besöker Indienfesterna och tack alla för den uppmuntran ni ger oss i vårt arbete! Jag vill också särskilt nämna våra nya engagerade i föreningen. Ulrika, Kristin, Sofia, Ewa och Helen har kommit till under 2009 och aktivt arbetat med VCDS vänner. Det innebär mer kreativ kraft vilket inspirerar och underlättar!

För mig innebär 2009 att vi inte arbetar med välgörenhet eller att vi är bidragsgivare. Vi samarbetar. Mina starkaste minnen från 2009 är mötet med människor, att sitta i byn Vanniper, i den enklaste av hus, och samtala med fyra föräldrar, tre män och en kvinna, om vad som är bra med kvällsskolan och vad som behöver förbättras. Det samtalet som snart kom in på politiska val, vad man kan hoppas på och vad man kan åstadkomma själv och tillsammans med andra.

Jag vet inte vad jag har att hoppas på i framtiden, vad som kommer att ske det nästa decenniet. Men kanske ska man ibland fundera på vad man kan ta med sig från det föregående istället för att skapa förhoppningar om framtiden. Jag tänker på min vistelse hos VCDS i slutet av februari. En kväll ringde jag hem. Min käresta sa en bit in i samtalet att jag lät så glad och avslappnad och harmonisk. En person som känner mig väl kunde höra och känna detta genom telefonen, på en kontinents avstånd. Jag tänker på det samtalet ibland, på hennes ord. Och jag minns då känslan i min kropp, harmonin och glädjen och lusten till mer. Så jag avslutar detta brev här. Det blir dessa ord som jag tar med mig i framtiden. Vi ses igen nästa år. Jag önskar er alla ett riktigt gott avslut på 2009!

Med värme
Daniel Blixt, ordf. VCDS vänner/Friends of VCDS
30 december 2009


Nedan: Två bilder från föreningens första tid, tagna den 21 maj 2003.