Tillbaka i Sverige men kvar i Indien

Landade på Bromma förra torsdagen, 5 mars, fylld av ännu ett besök hos VCDS och den indiska landsbygden. Jag åkte dit för att utvärdera, strukturera, planera, budgetera. Jag åkte dit för att arbeta med huvudet, tänka klokt och kreativt. Kort sagt, jag åkte dit för att spänna mitt intellektet! Men trots att handbagaget var fullt av anteckningar från möten så är det andra saker från Tamilnadus landsbygd som upptar min vakna tid. Det är en känsla. Kanske kan man kalla det för "känslominnen". Men inte i form av nostalgi, som en by i rosaskimrad ram eller ett barns söta ansikte. Snarare handlar känslominnena om samtalen med handledare, lärare, föräldrar, elever. Samtal där vi möts, där något uppstår. En förståelse. En möjlig väg framåt. Och ska jag sätta ord på de känslominnen som bubblar upp är det: "Det är detta arbete som det handlar om! Ska vi göra något så är det just detta som vi gör i Indien som vi ska göra!" Och bubblorna är många - mitt inre har under och efter resan varit som en jacuzzi på högsta tryck!

Jag har fördjupat min förståelse för hur man ska och kan arbeta med socialt och ekonomiskt utsatt grupper, hur man kan arbeta med dem som av olika skäl är de förtryckta i samhället. Undervisning och samtal som ett instrument för människans frigörelse. Jag förstår mer och mer vad som döljer sig i detta påstående, i denna utgångspunkt. Det är i viss mån svindlande.

Vårt projekt "Non-Formal Education for Democracy", i vilket VCDS vänner och Sida finansierar 30 kvällsskolor, har gått väldigt bra. De tre handledarna i Indien (Paneer, Prakash och Rajkumar) ansvarar för 10 skolor var, och deras kommentar är att detta är ett väl strukturerat projekt som är enkelt att följa och som visar på många positiva resultat. Från och med juni försvinner dock finansieringen från Sida. Sida vill att vi från och med nu ska hitta andra finansiärer. Det arbetet kommer att bli tufft och är en riktigt svår utmaning.

Efter en vecka hemma är bubblorna färre, jacuzzin har stillnat något. Jag ska nu börja ta itu med anteckningarna i handbagaget.

Nästa inlägg blir om det indiska skolsystemet.
Väl mött då!

Daniel Blixt