VCDS vänner: juli 2010

Ja, idag tappade jag sannerligen mina ord när jag mötte en intressant person! För er kännedom så har jag snart i två veckor levt semesterlivet med lata dagar i stugan i den djupa värmländska skogen. Förutom sällskapet av mor och far finns det en och annan gulsångare att lyssna på, prata lite med räven som stryker bakom dasset och somna till myggornas ihärdiga surr. Idag kröp jag ur min koja (och kammade håret!) och tog en tur till civilisationen, nämligen till knäckebrödsmetropolen Filipstad. Jag gick i mina egna tankar över torget i staden när jag nästintill ramlade i knät på en välbekant figur. Jag blev så paff, ja nästan lite blyg, att jag inte fick fram ett ord när jag mötte denna man. Denna kända man! Wow!

Till en början var vårt möte lite stelt, jag kände att han inte uppskattade mitt sällskap. Kanske var jag för närgången? Konversationen haltade rejält tills jag kom på Kristins "vapen i väskan", dvs en VCDS vänner-broschyr! Samtalet började nu att ta fart vill jag lova!

Jag gav Nils Ferlin en VCDS vänner broschyr i förhoppning om att stämningen skulle lätta.
Jag tycker att han ser aningen besvärad ut.

"Nils hör här! VCDS har sedan 1980, under mottot "hjälp till självhjälp" utbildat och organiserat marginaliserade grupper på den indiska landsbygden."

Efter ytterligare lite läsning och samtal var vårt möte nästan kärvänligt och vi hade en trevlig stund i solen. Räddningen för en haltande konversation är alltså en VCDS vänner-broschyr, något alla bör bära i sin väska/bakficka!

Nils och mitt möte avslutades med en dikt som jag även vill delge er läsare. Ett tappat ord är kanske inte hela världen, för en VCDS vänner broschyr säger mer än tusen ord...

DU HAR TAPPAT DITT ORD
(ur Barfotabarn (1933)

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.

Hej då Nils!